mobbning

Jag tror inte på den här "Sticks and stones may brake my bones, but words will never hurt me". Ord gör ont, ord känns och ord påverkar. Hur lite man än vill inse det och hur stark man än är och vill vara så går det inte att undvika det faktum att orden egentligen tar kål på en, att slagen verkligen känns som att någon ständigt spränger en bomb i ansiktet på en och att utfrysningen som är hemsk får dig att känna dig mindre och mindre värdefull för varje dag som går. Jag skriver om mobbning. Det är ett svårt ämne att prata om och röra, men om fler och fler personer sätter ner foten kan man göra skillnad. Jag börjar, hänger ni efter?

60 000 elever i skolorna runt om idag blir mobbade. DET ÄR HELT FÖRFÄLIGT? Jag förstår inte som person hur man kan ta ut sin ilska på en annan oskyldig person. Jag menar, har inte 2015 lite mer vett och etikett numera? Hallå, 2015 snackar vi om, vi ska upp mot 2016..
Hur ska man uppföra sig när man ser en person få knytnävarna emot sig, eller får taskiga kommentarer bakom ryggen? Hålla med bara så att inte dom gör samma på dig? Eller kanske sätta ner foten och fråga vad fan är det ni håller på med? Jag skulle göra det sista. Aldrig ge igen eller slå tillbaka, vad gynnar de en liksom?
Om man ser en person ensam i korridoren, gå fram, säg " hej! ", det gynnar kanske inte dig, men personen som får ordet och hör ordet. Som aldrig får känna sig hörd, lovar jag dig aldrig kommer sluta kämpa. Ett litet hej kan förändra hela livet på den, känna sig sedd, hörd!
Det är helt sjukt.
Jag kommer göra allt i min makt för att stoppa mobbningen, även om jag är 11 år. Allt jag har och kan, bara för att göra DIG där ute sedd❤️ Mobbning är en ond cirkel 🚫 ⛔️ som ska bort så fort som möjligt 👊🏾👊🏾👊🏾

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0